Införd i CJP Nyhetsbrev, juni -01

Bildterapi i Kavalla, Grekland

– av Janet Haapar –

 

För femte året i rad har jag vistats i Svenska Atheninstitutets gästhem i Kavalla för att arbeta med en grupp i bildterapi under en vecka. Det här årets grupp bestod av 7 kvinnor av vilka jag kände 4 sedan tidigare. Programmet under veckan innehöll sessioner med omväxlande bildskapande och processanalys av de målade bilderna. Veckan innehöll 4 målningssession, 4 sessioner processanalys samt på onsdageftermiddag föreläsning och diskussion om bildterapeutisk verksamhet.

 

Den bildterapeutiska metod som används är Almametoden, vilken jag har utvecklat under åren som jag arbetat med bilder och människor och som jag sedan 1991 ger en tvåårig utbildning i. Almametoden har teoretisk grund i C.G. Jungs analytiska psykologi.

 

Efter en god natts sömn kunde arbetet med de inre bilderna börja på lördag morgon kl. 9.00. I de här sammanhangen, d.v.s. i arbete med en grupp människor som inte har träffat varandra tidigare, börjar mötet med det inre genom en stunds koncentration på kroppen och andningen. Deltagarna lägger ut sina filtar på golvet, lägger sig ner och efter mina instruktioner sker en riktad koncentration mot inre processer.

 

Enligt C.G. Jung består psyket av polariteter tex attityderna introversion - extraversion eller funktionerna tanke-känsla. I det bildterapeutiska arbetet sker en riktad koncentration gentemot omedvetna processer genom en introvert attityd. Det riktade fokuseringsarbetet möjliggör kontakt med vad C.G. Jung benämner det omedvetnas dynamik, både det personligt omedvetna och det kollektivt omedvetna. Det personligt omedvetna innehåller våra personliga erfarenheter, upplevelser och minnen som just nu inte är medvetna, men existerar i form av komplex. C.G. Jungs teori är en komplexteori. Jag begriper komplex som instängd upplevelseenergi, dvs upplevelser som vi av en eller annan orsak inte har förmått att bära medvetet eller integrera i jagkomplexet och därför kapslat in så att de bildar autonoma omedvetna komplexenheter, energisubstans, i det personligt omedvetna.

 

Enligt C.G. Jung har vi ett visst mått av psykisk energi till vårt förfogande, denna energi är rörlig och kan finnas mer eller mindre i det medvetna, det personligt omedvetna och/eller det kollektivt omedvetna. Under koncentration inåt kan en syntes ske mellan medveten energi och omedveten, en syntes som till vardags inte är möjlig eftersom den medvetna inställningen förhåller sig antagonistisk gentemot den omedvetna. Denna syntes kan ge upphov till en inre bild eller bilder inom bildskaparen. Genom att via den skapade, målade bilden möjliggöra för omedveten komplexenergi att bli medveten, ges bildskaparen möjlighet att vidga sitt livsrum. Den på så vis målade bilden är en konkretisering av vad som just vid tillfället för meditationen behöver bli medvetet. Det kan också vara så att deltagare i bildterapigruppen kommer för att befatta sig med särskilda händelser i sina liv. Tre av deltagarna var sjukskrivna, en kom p.g.a. sin arbetssituation och tre kom för att befatta sig med aktuella svårigheter. Miljön är viktig för deltagarna, att i en kreativ och fridfull miljö som den på Svenska Huset få befatta sig med sitt inre känns bra, också möjligheten att möta den grekiska kulturen.

 

Efter stunden med avspänning och koncentrerad andning har jag i början av varje bildterapeutisk målningssession läst ur Göran Sonnevis diktsamling "Det omöjliga", Bonniers Förlag 1975. Diktsamlingen är hans nionde och så som jag uppfattar den är den innehållsmässigt den mest lämpade av hans litterära verk att användas i detta sammanhang. Jag skrev till Göran Sonnevi för väldigt många år sedan och berättade hur jag brukar använda hans poesi och fick som svar ett kort av en hand med groddar, tecknad av Lena Cronkvist och med texten: frön grodda i jord är vi ... Göran Sonnevis poesi innehåller metaforer som varje bildskapare kan ha som utgångspunkt för sitt eget bildskapande, ibland fäster inte deltagare sig vid vad jag läser eftersom deras eget inre är så fyllt och gör sig påminnt, för andra kan det vara så att orden i dikten befäster den egna inre upplevelsen. Det blir nytt för mig vid varje målningssession eftersom jag spontant läser delar ur dikter som jag intuitivt uppfattar höra ihop med vad som händer i någon eller någras bilder.

 

Efter meditationen reser sig var och en i sin egen takt och börjar att måla. Jag finns till för att samtala om vad som sker i bilderna när bildskaparen själv vill. Arbetet är individcentrerat: var och ens individuella bilder och vad som händer bildskaparen under gestaltningsprocessen, eller de känslor som kommer fram i samband med bildskapandet, är utgångspunkt för samtalet. Den bildterapeutiska målningssessionen pågår till 12.00.

 

Luncherna har vi ätit hos Michallakis. Restaurangen ligger invid Tobaksarbetarens torg och är en trevlig restaurang med god grekisk mat. Inne i restaurangen finns bl.a. ett fotografiskt porträtt av en gammal stolt grekisk kvinna, på väggen hänger den böjda kniven som användes till att skörda horta, vilda örter som växer i bergen. Väggarna är fyllda av målningar som beskriver olika livssituationer. Denna första hela dag i Kavalla var det strålande sol, c: a 20 grader varmt och den mörkt ceriseröda magnolian blommar intill statyn av tobaksarbetarna på torget.

 

Under lunchpausen finns tid att flanera på några av Kavallas många livliga och butikfyllda gator, ta del av Kavallas historia på Historiska Museet, se den rika samlingen av arkeologiska fynd på Arkeologiska Museet eller gå i god tid tillbaka till huset för att fika på någon av de vackra terrasserna. 15.30 börjar nästa session.

 

På eftermiddagen ser vi på de bilder som gjorts under förmiddagen. Processanalysen av bilder, så som jag utvecklat den, innebär att bildskaparens integritet skyddas samtidigt som hon eller han har en möjlighet att få gruppens reaktioner på bildinnehållet. Processanalysen är strukturerad och under utvecklandet av förhållningssättet till bilderna har jag tänkt på C.G. Jungs olika medvetandefunktioner. Enligt C.G. Jung har vi olika funktioner varmed vi tolkar, bemöter och reagerar på omgivningen. Dessa funktioner är tanke, känsla, intuition och förnimmelse. Funktionerna arbetar i par där den av de 4 funktionerna som är mest välutvecklad, associerar sig med en intilliggande funktion så som funktionerna är beskrivna i funktionskorset enligt C.G. Jung. Med utgångspunkt i de olika funktionerna ställer jag de frågor till gruppen utifrån vilka de bemöter bilderna. Det är av yttersta vikt att låta bildskaparen bestämma om hon eller han vill höra gruppens reaktioner eller ej, om bildskaparen vill säga något själv eller ej. I de här sammanhangen kan det ibland vara tillräckligt att visa sina bilder för att därmed få den bekräftelse som behövs för att känna att upplevelsen som gestaltas i bilden är verklig och accepterad. Processanalysen pågår till 18.30.

 

På kvällarna har vi oftast promenerat nedför trappstensgator till en taverna vid havet för att äta. Där serveras de många smårätter som är typiskt grekiska och som vi nordbor kan uppskatta: horta -vilda örter , vitlökssallad, auberginesallad, taramousallata - fiskromssallad, varma vita bönor i tomatsås, kallisunia -små piroger med inbakad fetaost eller spenat, varm fetaost med pepperoni, tiri saganaki -grillad ost , svarta oliver och varmt nybakat bröd med lite olivolja och basilika på. Ljuvligt. Och citron att smaksätta med! Tavernan ligger alldeles intill hamnen vi foten av berget och under den borg som ser ut att vaka över staden. Borgen byggdes av turkar och venetianare 1425. I närheten av den gamla borgen finns den vackra nybyggda kyrkan Kimissi Theotokou där en del av religionsundervisningen för de blivande ortodoxa prästerna sker.

 

Under förmiddagarna sker arbetet med konkretisering av inre bilder och upplevelser där varje bildskapare går in i en dialog via bilden med sitt eget inre med mig som samtalspartner. Under den strukturerade processanalysen vänder sig gruppdeltagarna ut mot sin omgivning - de andras bilder- för att bemöta dem inifrån sig själv. Arbetet under processanalysen är också influerat av Martin Buber och hans tankar om relationer så som han beskriver dem i "Jag och Du" där Duet är den gudomliga gnistan i oss alla och där relationen, mötet med den andre, kan spegla denna gemensamma, arketypiska grund.

 

C.G. Jungs teoribildning innehåller begreppet kollektivt omedvetet där självets arketyp utgör det styrande centrat samtidigt som det utgör totaliteten av psyket. Självets arketyp kan också benämnas Gudsarketypen och enligt C.G. Jung bär vi alla på en längtan till andligt uppvaknande, att inte känna denna gudstillhörighet i djupet medför att vi upplever oss desorienterade i våra liv och kan drabbas av en känsla av meningslöshet och/eller melankoli.

 

Måndagen är fri dag och under de år som jag besökt Kavalla har jag under denna dag åkt över till Thassos, oftast har några gruppdeltagare följt med, någon gång alla. Det här året valde en person att stanna "hemma". Det var lite disigt väder när 8.15-färgan avgick till Thassos. På kajen i Skala Prinos stod Kostas tillsammans med en kamrat och väntade på oss. De var våra taxichaufförer. Jag hade ringt till Kostas fru från båten så de visste att vi var på väg. Vissa platser verkar ha en magisk dragningskraft! Så är det med Aliki där de vilda cerise anemonerna, Anemona Agrolalès, blommar och pinjeträden står vajande, beskyddnade de antika kolloner som verkar vara en del av naturen här. Vi började vår rundresa på Thassos med att stanna till i den genuina lilla byn Panagia för att dricka en kopp kaffe, strosa runt i de snirklande gatorna och insupa den stillhet i kombination med galande tuppar och skällande hundar som bara finns i Grekland. Gruppen delade sig i smågrupper allt efter behov och jag tillbringade, tillsammans med en deltagare, hela pausen sittande på en privat altan bakom ett café eftersom damerna som arbetade i caféet just då höll på att städa. Där satt vi med vårt kaffe och kuloraki (liten grekisk skorpa smaksatt med kanel och sesamfrön), såg ut över de omgivande bergen, hustaken av gråskimrande skiffer, tvätt på tork och alla dessa blommor planterade i gamla olivburkar. Efter en halvtimma körde våra taxichaufförer oss vidare till Aliki där jag tillsammans med tre av deltagarna klättrade upp till de antika lämningarna av förkrista basilikor som står fria utan inhägnad eller inträdesavgift. För hur länge? Jag hoppas innerligt friden här kommer att bestå. I år är det särdeles mycket blommande anemoner! På vägen mot Ärkeängeln Mikaels kloster såg vi mängder av vilt växande liljor, lite mindre än den vita Scilo Cremidia som växer bl.a. på Kreta.

 

Ärkeängelns kloster är en dragningspunkt som jag behöver återse och återuppleva, tidlöst, evigt. De flitiga nunnorna är alltid igång med något praktiskt arbete när jag är på besök! Den här gången kalkades kyrkan om. Det lilla kapellet innehåller ikoner av den heliga Guds Moder med Jesusbarnet och Ärkeängeln Mikael med sitt attribut: svärdet. På klostergården finns en bok- och ikonhandel och man blir erbjuden vatten i små plastflaskor, vattnet kommer från klostrets heliga källa. Här existerar endast det levande NU, bortom den linjära tidens klappjakt.

 

Nu var vi hungriga!! Eftersom jag som skåning kan uppskatta högre höjder än de 97 m över havet som Stens Huvud kan erbjuda så bad jag Kostas att föreslå en taverna uppe i bergen. Han ringde till sina vänner i Theologos och snart satt vi uppe på höjderna i sluttningarna av bergskedjan Ipsarion och såg ut över det fridfulla landskapet inmundigande patates - potatis stekt i olivolja, små varma spenatbiffar, varm röd paprika fylld med feta, sallad på tomater, lök och svarta oliver och så det bästa: kolgrillat lamm! Vi drack vatten, vatten och åter vatten. Tänk att det kan smaka så gott.

 

Så tog promenaden i Theologos vid. Vi gick i olika riktningar och tillsammans med två av gruppdeltagarna vandrade jag längs en väg som måste vara väldigt gammal för den bestod enbart av stenar lagda så att åsnor kan gå där, inga cyklar, inga bilar. Den smala vägen ledde oss förbi skällande hundar till fårhjordar, små svart-vita lamm, klockljud och mängder av vilt blommande vita iris, Aspros Krinos! Det är paradisiskt. "Tiden försvinner in under framtidens kant..." skriver Göran Sonnevi i någon av sina dikter och den linjära tiden gör sig påmind genom kaffetörst! C.G. Jung benämner förnimmelsefunktionen för realitetsfunktionen och det är verkligen så att den poetiska intuitionen, aningar och helhetsupplevelser ter sig oviktiga en gång emellanåt när verkligheten pockar på i form av längtan efter en god liten kopp grekiskt kaffemetrio! Så påbörjas återresan och efter ett kort stopp i Scala Maries med vykortskrivning fortsätter vi till den kaj där Thassosresan började.

 

För alla som var med på denna Thassosresa kommer den att vara en bestående upplevelse av att få ha mött den grekiska kulturen.

 

Under torsdagens förmiddag såg vi på alla bilder som gruppdeltagarna målat, det var gripande processer som speglade både dåtid, nutid och framtidsmöjligheter för bildskaparen. Tiderna vävs samman i bilderna och i en och samma bild kan både lidande och förlösning finnas. Några av de övriga gästerna i huset ville gärna se vad deltagarna i bildterapigruppen målat, jag vet inte hur de uppfattade det nej som mina gruppdeltagare bemötte denna önskan med. Skillnaden mellan konst och bildterapeutiskt målade bilder är bl.a. att konst oftast bedöms kvalitativt som bra eller dålig, hötorgskonst osv. Denna form av bemötande är oviktig i det bildterapeutiska arbetsrummet. En arkitekt kan skapa rena linjer i samspel med passande färger som tex Husets nya inredningstillskott: bokhyllor till sällskapsrummet designade av arkitekt Olof Ribbing, Malmö. (Dessutom är inköpt en liten praktisk lampa till bokhyllan där formen stämmer med övrig inredning.) För att göra, skapa konst behövs energi. Denna kreativa, livsenergi kan tillföras jagkomplexet genom att omedvetna komplex bearbetas och integreras i den medvetna strukturen och/eller genom att den medvetna delen av psyket associerar sig med vad C.G. Jung benämner den trancendenta funktionen. Det är detta som sker i det bildterapeutiska arbetsrummet. Eftersom bilderna är konkretiseringar av de livstrauman eller svårigheter som deltagarna önskar befatta sig med och därmed strängt personliga måste det bildterapeutiska arbetsrummet vara stängt för yttre påverkan och andra människors "tyckande" om bilderna. Dessutom är det ett psykoterapeutiskt arbete som är sekretessbelagt. Ingen av gruppdeltagarna tillåts tex att fotografera några andra bilder utom sina egna under sessionerna och när jag själv fotograferat klientbilder är det alltid med klientens samtycke. Kanske skall jag här dela med mig av en gripande process som pågått sedan 1996 då jag för första gången mötte Maria som var med här under denna bildterapivecka i Kavalla. Jag skriver om vårt möte nu eftersom hon har gett sitt medgivande till att jag använder hennes livsöde i undervisande syfte. När vi träffades för första gången på Almagården, Österlen, under en sommarvecka 1996, hade Marias make just dött och hon själv drabbats av cancer med den påföljden att ena bröstet bortopererats och hon hade genomgått en svår cellgiftsbehandling eftersom man upptäckt metastaser i ryggraden. Under veckan arbetade jag med att skapa kontakt med det inre barnet och den hållande modern inom henne själv. Möjligheten till helande ligger i den kontakten och ett återupplevande och härbärgerande av den smärta som förorsakade lidandet. I hennes bilder anades barnets ansikte. Almagården är belägen på en plats med rik flora och varierande stränder. Under en promenad längs havet såg Maria stenen och hon tog varsamt upp den och bar den intill sig tills hon kom till Alma-gården. När jag såg stenen smekte jag den över kinden - så som jag ibland berör bildskapares målningar- och vi såg på varandra. Under de nästkommande bildterapeutiska målningssessionerna, placerade Maria under avspänningen stenen intill sitt ansikte.

 

Stenen, det lilla barnansiktet, kom till att ge henne möjlighet att återknyta till den inre omhändertagande kraft som är associerad med allt helande. För Marias del blev den bildterapeutiska veckan på Österlen en vändpunkt i hennes sjukdomsförlopp. Metastaserna kapslades in och Maria återvände till sitt arbete på halvtid. Under tre påföljande somrar kom Maria till Almagården för att måla. Under 1999 försämrades hennes tillstånd och i dec. 1999 genomgick hon åter en svår behandling. När hon ringde mig i början av januari för att anmäla sig till den sedvanliga sommarveckan föreslog jag henne att komma med till Kavalla trots sin tunga medicinering. Redan när vi träffades på Kastrup frågar Maria mig: "Kommer Du ihåg stenen?" "Ja", svarade jag, "jag ser barnets ansikte i den." Efter några dagar glömde hon bort att ta sin ångestdämpande medicin och vi skålade tillsammans i köket hela gruppen: A Viva! Av de bilder som Maria målade under denna vecka är det Marias sista bild jag vill lyfta fram. Bilden av den hållande modern. Bilden började med det levande ansiktet, därefter kom barnet med uppsträckta armar inne i kvinnokroppen, pappret slutade där och det gick inte att se hur modern höll sina händer eller om hon stod eller satt, så jag undrade om Maria ville gestalta bilden och känna efter hur det kändes i kroppen och vilken ställning modergestalten hade. Efter en lång stunds koncentration stående, lyfter Maria sina armar som hängde vid sidorna av kroppen, hon lyfte upp dem i en hållande gestalt och jag föreslog att vi skulle sätta till ytterligare en bit papper så att Maria kunde fortsätta att måla på bilden. Så blev det. Sist kom de svarta skorna! Den svarta färgen hade tidigare kommit fram i en stor ceriseröd/svart bild där Maria, så som jag såg det, gav uttryck för sin ilskna kamp att återfå och behålla kroppsaktivitet. (Själv visste hon inte vad det var som kom fram i bilden men hon kände ilska och handlingskraft) På kvällen när vi var på väg till Imaret för att äta kvällsmat skedde det som C.G. Jung benämner synkronisitet, dvs två till synes olika händelser samspelar och bildar sammanhang. Vi gick in i ikonmålerskan Helen Podaras arbetslokal och butik och där hängde den: en strålande närbild av den Heliga Guds Moder med Barnet intill kinden. Maria tittade på mig och inom mig såg jag barnets ansikte intill Marias under sommarveckan 1996. Maria bestämde sig genast. Så har en process nått hem.

 

Fem svenska damer kom till Imaret i skymningen, beställde fetafyllda, varma små piroger, ugnsbakad feta med tomat och sallad: tomat, lök och svarta oliver samt en liten flaska Retsina med utsökt smak. Vatten, bröd. Ljusen börjar tändas i staden, ljus från fartyg på Egeiska havet, en stjärnfylld kupol. Kväll i Kavalla. Tur att det blåser ute - annars finns risk att bli förförd av staden!