Införd i Insikten nr. 4 sept. 2000

Drömmar och bildskapande

– av Janet Haapar –

 

För flera år sedan läste jag Arthur Koestlers verk Janus som gjorde ett outsägligt starkt intryck på mig p.g.a. Koestlers självklara sätt att definiera psykiska innehåll som vägvisare i det inre -men också dröminnehåll som materiens minsta partiklar och byggstenar. Han jämförde kvantfysik och drömmar! När jag låter tanken forsa vidare i min egen inre lilla bäck ser jag outsägliga utvecklingsmöjligheter för den enskilda människan och vår planet i detta enkla och mest komplicerade faktum: vi styr våra liv - och varandras- genom våra drömmar, bilder och inre psykiska processer. Så viktigt att vi gör vårt inre levande för oss! Så viktigt att vi medvetet engagerar oss i våra drömmar, inre föreställningar och bilder! Genom att måla har vi en möjlighet att på ett konkret vis befatta oss med dessa inre tillstånd och därmed förtydliga dem, göra dem möjliga för integration i medvetna processer och inte minst: låta dem materialiseras i bilder. Vårt inre blir till en yttre bild och därmed till en del av den yttre verkligheten. Vårt inre blir förtydligat och tillgängligt för kommunikation, reaktion och vidareutveckling.

 

Drömmar kan tolkas på olika sätt, utifrån olika teoribildningar. Själv har jag funnit C.G. Jungs djuppsykologiska tolkningssystem som det bäst passande när drömmar vävs samman med yttre bildskapande. Jung skiljer mellan två olika tolkningsplan: objektplan och subjektplan. När en dröm tolkas på objektplanet innebär det att allt som drömmen innehåller är relaterbart till för drömmaren yttre omständigheter. De människor som befolkar drömmen är representanter för människor i drömmarens vardag. Den objektivt tolkade drömmen säger något om drömmarens yttre omständigheter, det yttre, extraverta livet till skillnad från de dynamiska inre djuppsykologiska processer som gestaltas i drömmen genom tolkning på subjektplanet. Då en dröm tolkas på subjektplanet upplever drömmaren i drömmen sin inre verklighet både utifrån det personligt omedvetnas perspektiv och i relation till de gestalter i den inre psykiska dynamiken som förkroppsligar de arketypiska gestalter som vi alla har del i.

 

Om vi drömmer om någon närstående kan det vara så, enligt Jung, att det verkligen är denna närstående som drömmen handlar om, att drömmen fångar in aspekter av dennas personlighet som den medvetna delen av psyket inte har kunnat förmå sig att medvetandegöra utan lämnat över till den personligt omedvetna sfären i den psykiska strukturen, att bearbeta och så låta medvetandegöras i sin egen takt. I den Jungska traditionen har man för vana att oftast tolka drömmar på subjektplanet. Hela Jungs teoribildning utgöres av hans speciella syn på vår inre dynamik och den energi som driver den psykiska världen, där varje enskild individ har att skapa det mod som behövs för att bemöta sitt själv, sig själv.

 

Människa känn Dig själv

"Människa känn Dig själv" står det vid porten till oraklet i Delfi och för den som strävar efter kunskap om själen är detta betraktelsesätt i förhållande till de egna drömmarna det enda tänkbara.

 

En klient knackar på min inre dörr. Två bilder flyter upp ur det inre. Den ena bilden gestaltar en isbjörnshona som har blivit skjuten, bredvid henne kravlar två ungar. Den andra bilden gestaltar en man som ligger utsträckt på en säng med en revolver i handen, tapeterna är fyllda av blod och en liten flicka står i trappuppgången och sträcker sin hand emot honom. Liv, en 27 årig kvinna kom för att få hjälp med relationen till sina överordnande och arbetskamrater som hon kände sig orättvist behandlad av. Hon hade inga som helst minnen från sin förskoleålder men eftersom modern i hela sitt vuxna liv plågats av mano-depressivitet och som relationen till henne i vuxen ålder var nästan outhärdlig, så antog hon att den också som barn upplevts svår. Fadern hade suiciderat då klienten var 5 år genom att skjuta sig. Efter fyra månaders psykoterapi delgav hon följande inre bild: "Jag ser en isbjörnshona som är skjuten och bredvid henne kravlar två små ungar". Jag undrade om Liv ville gå in i ateljèn och gestalta drömbilden, hon gjorde så och samtidigt kom en stark känslomässig reaktion. Förtvivlad gråt.

 

Efter ytterligare en månad kom nästa dröm: "Jag befinner mig i mitt barndomshem och står i trappan till övre våningen där mina föräldrar har sitt sovrum. Min far ligger utsträckt på sängen, han har en pistol i handen. Tapeterna är fyllda av blod". Liv går efter mitt uppslag in i ateljèn och börjar strukturera upp sovrummet i bilden, därefter målar hon sängen och fadern som ligger på sängen. Hon står länge och ser på sin målning, så länge att jag beslutar mig för att försiktigt fråga: …och vad var det han höll i handen? Hon går långsamt till bilden och målar revolvern, därefter står hon kvar på samma sätt som paralyserad och jag frågar: …och hur var det tapeterna såg ut? Hon tar den röda färgen och målar blodet. Jag frågar: var befinner du dig själv? Hon svarar raskt: "Jag står ju här i trappan". På bilden fanns vid denna tidpunkt ingen trappa gestaltad, jag föreslog Liv att måla sig själv och trappan och tillsammans tillfogade vi bilden så mycket papper som behövdes för detta. Hon lade sig på knä och gick på knä mellan paletten och målningen, hon var därvid i höjd med en 5-årig flicka. Hon målade trappan och en liten flicka som står i den och sträcker den ena handen mot den döda fadern. Bilden var färdig, hon reste sig upp och tillsammans satt vi en lång stund och betraktade hennes målning.

 

Då hon kom nästa gång hade hon köpt nya blå långbyxor och hon bar en röd tröja, hon verkade glad och sade att det känts bra föregående gång eftersom det var som att hon var på sin pappas begravning tillsammans med mig. Under veckan som gått hade hon kontaktat sin farmor och talat med henne om fadern, om hans liv, om hur begravningen varit. Tillsammans närmade de sig varandra genom sin gemensamma historia och farmodern erinrade sig några teckningar som Liv gjort vid tiden för faderns död. Liv besökte farmodern och fick sina teckningar. Hon hade dem med sig för att visa mig.

 

Dessa båda drömmar skall inte analyseras på subjektplanet men väl utifrån en objektiv verklighet, där den första i symbolisk form beskriver de tidiga upplevelser som Liv och hennes bror haft och där fadern i form av isbjörnshonan kan uppfattas som den modersersättare han i verkligheten var. De här båda drömmarna analyserades aldrig intellektuellt. De kom som budbärare från den egna inre reservoaren av minnen och dess innehåll kunde integreras i jagkomplexet via känsla och perception. I Jungs teoribildning definieras de fyra medvetandefunktinerna som: tanke, känsla, intuition och förnimmelse. Förnimmelsen, den funktion varmed vi via våra sinnen definierar och förhåller oss till verkligheten, är således ett verksamt redskap i bildterapeutiskt arbete och här i förhållande till Liv, gav perceptionen och de därvid följande känsloreaktionerna, henne möjlighet att befatta sig med sin tidigare bortträngda historia. Att perceptuera ett bildinnehåll är i sig att medvetandegöra, enligt Jung är det inte endast genom tankefunktionen/ intellektuella processer som medvetenhet sker.

 

C.G. Jung strukturerar psyket i olika skikt innehållande polariteter: från medvetna processer och personlig omedveten dynamik till kollektivt omedvetet. En del drömmar gestaltas med rötter i jagkomplexet (medveten dynamik), en del från den personligt omedvetna komplexdynamiken, åter andra gestaltar de stora drömmar som springer ur det kollektivt omedvetnas sfär. Drömmar kan också innehålla delar ur de nämnda psykiska kategorierna. Vi har således sett att det ges olika tolkningsaspekter, vi kan enl. Jung tolka dels på objektplanet, dels på subjektplanet. Dessa tolkningsplan kan användas till alla de olika psykiska skikten, man skall som regel däremot inte i en och samma klientsituation tolka utifrån båda utgångspunkterna.

 

Personligt omedvetet innehåll i drömmar

När drömmar kommer ur jagkomplexet kan de innehålla bearbetning av dagsrester och omedveten reaktion på ett yttre upplevelseinnehåll. En klient drömde: "Jag är på väg att ställa en skål på bordet i köket, min man kommer fram och slår bort skålen, jag blir arg och skriker åt honom att låta bli." Denna dröm gjorde det möjligt för drömmaren att reagera adekvat känslomässigt på en situation i relation till sin man. Drömmen får här en kompenserade inverkan och drömmarens känsloliv kan bli helat i och genom möjligheten till reaktion på en kränkande händelse. Drömmen tolkades på objektplanet och blev utgångspunkt för samtal om relationen till maken och till de egna möjligheterna att beskydda klientens integritet, skålen, sätta adekvata och tydliga gränser gentemot yttervärlden samt ge impuls till att ändra den medvetna inställningen.

 

Drömmar som har sitt upphov i det personligt omedvetna, ger oftast insikt och möjlighet till att nå de komplex som utifrån sin egen psykiska dynamik, lever i den del av psyket där våra, med Freudiansk terminologi, bortträngda upplevelser finns. Hela vår historia är levande inom oss och samlad i komplex. Så som jag uppfattar Jung innehåller dessa komplex instängd upplevelseenergi. Dessa energiknutar rör sig i psyket inifrån sin egen dynamik och kan dra till sig mer eller mindre av den energi som tillhör den medvetet psykiska dynamiken.

 

De båda drömmar som Liv drömde kan härledas till detta område inom oss. Vår personliga historia förvaltas på detta vis i psyket och kan under goda omständigheter återvinnas och därmed ge jagkomplexet ett större mått av livsenergi. Denna livsenergi kan i sin tur användas till att forma och ge innehåll till nya delmål, livsuppgifter för drömmaren. Att närma oss den personligt omedvetna dynamiken genom våra drömmar och bilder innebär att successivt öka medvetenheten om oss själva samt söka vår egen optimala utvecklingsmöjlighet. Hela denna inre dynamik kan vi enligt Jung inte integrera, vi har alla omedvetna komplex som rör sig utifrån sina egna lagar inom oss. Väl kan vi lära känna dess inverkan och på så vis så småningom få en hum om vilka de är, så att vi kan skapa möjlighet att förhålla oss till de situationer där de tenderar att söka dominera den medvetna inställningen.

 

En klient kommer med en drömupplevelse, ett fragment från en dröm, där hon ser en stor noshörning. I drömmen blir hon rädd. Jag ger henne i uppslag att gå in i målningsrummet och befatta sig med djuret, måla utifrån sin upplevelse av det . En gigantisk noshörning kommer fram, den mäter ungefär 1 ½ x 2 ½ meter. Under tiden som klienten befattar sig med bilden känner hon sig kraftfull och kapabel och när bilden är färdigmålad har hon skapat en relation till noshörningen. Klienten, en kvinna i 30-årsåldern, med missbruks-problematik, moder som varit död sedan 14 år, samt komplicerad relation till fadern, kunde genom att måla noshörningen stärka sin jagstruktur så att hon började kunna ge sig själv större utrymme och förhålla sig mer oberoende både till fadern och hans sambo. Noshörningen blev till ett inre kraftdjur som hon kunde tillkalla och känna sig stärkt av i situationer då hon behövde göra beslut till sin egen fördel. Vi kan också se det så här att Sophia (drömmaren) bar på ett omedvetet "noshörningskomplex" som till stor del bestod av skräck inför den storväxte fadern och hans kränkande och pennalistiska förhållningssätt gentemot dottern. Genom att rikta kreativ livsenergi gentemot noshörningen kunde hon göra den till sitt eget djur, en kraft att använda i kampen för frihet gentemot fadern. Noshörningskraften blev till en del av hennes egen manliga viljekraft - att genomföra, stångas med, studier och genomföra dessa. Noshörningen blev en del av den process som också ledde till förmåga att stävja ett missbruk.

 

Drömmar ur det kollektivt omedvetna

Drömmar som kommer ur de kollektiva djupen i vårt psyke är vad Jung kallar de stora drömmarna, drömmar som för oss bortom den personligt historiska upplevelsedimensionen och som beskriver och/eller belyser de eviga frågor som mänskligheten ställts inför. De arketypiska drömmarna behandlar inte endast drömmarens livssituation utan tillhör hela mänskligheten. Det är drömmarna som shamanen drömmer för stammen, de profetiska drömmar som ger vägledning. Vår Bibel innehåller ett flertal stora drömmar t.ex. Faraos dröm om de sju feta korna och de sju magra, drömmen som Josef tolkade så att folket i Egyptien kunde överleva de sju katastrofala svältåren.

 

Enligt Jung är drömmen en funktion som ger omedvetna processer möjlighet till uttryck och genom vilken det omedvetna visar sin reglerande verksamhet. Dessa omedvetna processers uttryck genom drömmen benämner Jung passiva fantasier till skillnad från aktiva fantasier som kan representeras av det inre bildupplevande som Jung utvecklat till analytisk metod och benämner aktiv imagination. Vi är ansvariga för och delaktiga i händelseförloppet i en aktiv imagination, vilket vi inte är gentemot dröminnehållet. Gentemot drömmen är vi passiva, drömmen händer oss, enligt Jung drömmer vi inte, vi drömmes! Kanske utgör vi självets dröm.

 

Drömtid och drömspår

Urinnevånarna i Australien talar om drömtid och drömspår, i Grekland finns ett speciellt begrepp för den tid som är drömmens och varats, "den runda tiden", kairos, i motsats till den linjära tiden, kronos. Den inre psykiska tiden kan upplevas väldigt olika beroende på vilken psykisk verklighet som det medvetna är upptagen av - infångad i. Drömmen som process lever sitt eget liv bortom den linjära tidens kategorier. Då ett komplex söker vägar genom drömmar till det medvetna cirkulerar de olika drömmarna med samma grundstrukturer-drömmening- kring en drömkärna. Jolande Jacoby kallar denna kärna för "betydelsemedel-punkt" *. Runt denna drömkärna utvecklar sig drömmarna och ger sig till känna efter sina egna drömlagar helt oberoende av den linjära tiden. En och samma kärupplevelse är som mittpunkten i en prästkrage där kronbladen kan symbolisera de drömmar som är bärare av samma grundmening och som alla gestaltar - förmedlar kunskap om - samma komplex i det personligt omedvetna. Emellertid följer inte drömmarna någon kronologisk tidsordning utan är förbehållna den kairoska tidsordningen. Om vi fortsätter utifrån prästkragen som gestalt för drömkärnan och de därvid tillhörande drömmarna (kronbladen) och låt säga att dessa kronblad benämns efter alfabetet. Det visar sig då att drömmarna inte följer denna ordning utan att dröm C kan drömmas före dröm A o.s.v. Drömmarna följer den kairoska tidens mening.

 

Genom att måla i samband med drömmarna kan både bild och dröm framträda ur denna kärna av komplexenergi. Under en bildterapeutisk session målar en kvinna en bild föreställande en kvinna som håller en vuxen man intill sitt bröst. När bildskaparen betraktar bilden ser hon att mansgestalten är nästintill porträttlik hennes man. Natten därpå drömmer kvinnan: "Vi är i vardagsrummet hemma och huset är överfullt av gäster. Det kommer fler gäster som min man bjudit in, jag är ej tillfrågad och jag känner mig upprörd." Bilden tillsammans med drömmen, som så klart beskrev ett invaderat tillstånd, hjälpte kvinnan till större medvetenhet om sin relation till partnern och sitt behov av att ge uttryck för egna önskemål.

 

Ylva, en kvinna i 40-årsåldern, kom med följande dröm:"Jag är på väg över ett vattendrag och hoppar på stenar" Drömmen hade återkommit vid olika tillfällen sedan Ylva var i sina tidiga tonår. Då hon gick in i bildskapande utifrån drömmen kom en bild av en ung kvinna fram, kvinnans kropp var vänd åt ett håll medan ansiktet var riktat mot en plats i nedre vänstra hörnet av bilden. Jag såg ett barnansikte där. Bilder i bilden, bilder som inte är medvetet gjorda men som finns tydliga i målningen och som intuitionen varit ledsagare att förmedla från det omedvetna och göra möjliga för kommunikation med medvetna processer, är jag alltid väldigt försiktig med; att se men behålla för mig själv och alltid ställa mig frågan i vilken utsträckning den uppfångde bilden har med min egen psykiska dynamik att göra, är den överhuvudtaget relevant för bildskaparen? Jag undrade försiktigt vad kvinnan i bilden såg mot. Efter att ha betraktat bilden en stund sade Ylva: "Jag ser ett barnansikte där." Utan att tala vidare om detta bad jag Ylva att fortsätta i en målning utifrån sin upplevelse av barnet.

 

Under denna målning kom ett minne fram: Ylva är i 4-årsåldern och befinner sig med sin mamma i en affär där hon blir lämnad. Starka övergivenhetskänslor kommer fram och Ylva målar en serie av bilder utifrån sin reaktion på modern och sin upplevelse av ett flertal situationer i barndomen då hon blivit övergiven. Tillsammans betraktar vi bilderna, jag tar del av hennes stora sorg över att bli lämnad och hennes ilska gentemot modern i dessa situationer. Tillsammans håller vi barnet symboliskt, låter lilla Ylva via bilden ge uttryck för sin känslomässiga utsatthet, därefter formas en ny bild som ger uttryck för tillit och trygghet.

 

När jag nu efter 5 år ringer för att få tillåtelse att använda hennes dröm och bildupplevelser i detta sammanhang, frågar jag samtidigt om hon drömt drömmen fler gånger efter genom-arbetningen av den. Nej, det har hon inte. Intressant i detta sammanhang är att nämna att Jung forskat på upplevelser i relation till hur de gestaltas i bildskapande och fann att gestaltningar i nedre vänstra hörnet av en bild oftast kunde härledas till att utgöra upplevelser under den tidiga barndomen. Detta beskrivs också av Ingrid Riedel. Dessa scheman över upplevelsegestaltningar i bilder tar jag vanligtvis med en stor nypa salt, men ibland kan de vara relevanta och stärka den egna tolkningen av klientbilden som i detta fall.

 

Drömmen som "psykopomp"

Varje dröm är att se som en "psykopomp", en budbärare från vårt eget inre till den del av vår personlighet som vi känner och som därmed formar upplevelsen av vår identitet. Inför varje dröm som presenteras för oss ges vi möjlighet att utvidga medvetenheten om oss själva och vårt vara i världen, drömmen informerar och kommenterar den medvetna psykiska situationen. Enligt Jung är detta direkta bemötande av drömmen av stor vikt, drömmen är vad den är och den manifesta drömmen, så som vi minns den meddetsamma vi vaknar, ger kunskap till oss som alltid kan användas till förmån för den utvecklingsprocess vi just nu är inbegripna i -både medvetet och omedvetet. Drömmarna, liksom bilderna, kan också innehålla parapsykologiska fenomen som visar direkt på framtida händelser och/eller utvecklingsmöjligheter.

 

En bild dyker upp inom mig, den är målad av en ung kvinna som vid tidpunkten för sin moders död stod i ateljèn hos mig och målade. Modern dog genom en trafikolycka och dottern målade precis då en bild föreställande en modergestalt där skelettet utgjorde större delen av kroppen och bildskaparen när bilden var färdig inte visste om den gestaltade levde eller var död.

 

Vid ett handledningstillfälle tog en bildterapeut upp ett fall: en kvinna i en svår livssituation som inte hört av sig till bildterapeuten på två månader. Bildterapeuten oroade sig, med all rätt, för kvinnans tillstånd och var osäker om huruvida hon skulle kontakta klienten eller ej. Jag föreslog bildterapeuten att vi båda skulle måla utifrån vår upplevelse av kvinnans livssituation och hade en inre önskan om att bildterapeuten skulle komma fram till att hon skulle ringa till sin klient för att höra hur hon mådde. Vi målade våra bilder, och bildterapeuten beslöt sig för att nästa dag kontakta klienten. Vid nästa handledningstillfälle meddelade bildterapeuten att när hon kom till sin mottagning dagen efter handlednings-sessionen fanns ett meddelande från den klient vars livssituation vi befattat oss med. Klienten ville gärna få en ny tid. Meddelandet var inringt samtidigt som vi målade.

 

Enligt Jung har drömmen en struktur som följer det antika dramat och vi skall inför varje dröm ställa oss frågorna: Var utspelar sig drömhändelsen? När utspelar sig drömhändelsen? Vilka personer/gestalter deltager i drömdramat? Vad är det för ett problem som presenteras genom drömmen? Vilken konflikt uppenbarar sig i drömmen? Sker en vändpunkt i drömmen - ett klimax? Hur slutar drömmen? Drömslutet är enligt Jolande Jacoby viktigt för den fortsatta utvecklingen av drömmarens liv.

 

Då det gäller tolkning av drömmar tar Jung avstånd från den Freudianska associationsmetoden som enligt Jung inte leder till någon ny förståelse av drömmaterialet utan alltid leder drömmaren till ett personligt komplex. Amplifikationsmetoden som Jung utvecklade innebär att varje drömelement tolkas i relation till drömmens kärna och att varje tolkningsaspekt återknyts till drömmen. På så vis sker ett inriktat drömarbete där drömmaren och analytikern ständigt fokuserar på drömmen och dess innehåll. Genom detta koncentrerade amplifikationsarbete kan vi ställa oss frågan: Varthän leder drömmen? istället för Varifrån kommer drömmen?

 

Utifrån bilder målade under inverkan av drömmar har jag svårt att se att det ena betraktelsesättet nödvändigtvis utesluter det andra. Båda synsätten är viktiga och i de av mig nämnda drömmarna har det varit betydelsefullt för klienters vidareutveckling att genomarbeta drömmarna så att det inkapslade upplevelseinnehållet kommit till uttryck och därvid både gett möjlighet till återupplevande, insikt och framförhållning.

 

Det bundna inriktade amplifikationsarbetet är dels av subjektiv natur, dels av objektiv, där den subjektiva amplifikationen innehåller vad varje drömelement betyder för drömmaren personligen och den objektiva amplifikationen innehåller vad drömmelementen kan betyda i relation till allmänt symboliskt material från sagor och myter.

 

Drömmen som bärare av mening

Marie-Louise von Franz var en av Jungs medarbetare och efterföljare och den som ägnat mest tid åt drömanalys. Hon har forskat på mer än sextiofemtusen drömmar och menar att: "Drömmen visar oss hur vi skall finna en mening i våra liv, hur vi skall fullfölja våra öden och hur vi skall förverkliga den större livspotentialen inom oss".

 

Jag vill exemplifiera detta genom att berätta om Marie. Som liten vistades Marie på Barnpsykiatrisk Klinik. Anledningen, så som hon själv uppfattade den, var att hon hade "röster i halsen". När hon kom till mig som 28 åring, målade hon i en fragmenterad bild bl.a. en liten grön fågel. När jag betraktade bilden var det mot fågeln som jag riktade min uppmärksamhet och jag sade: "Jag ser en liten fågel här!" varpå Marie blev berörd och berättade följande dröm som hon drömt som liten före tiden på psykiatriska kliniken: "Jag står och ser ut genom ett fönster, där ute sitter en liten fågel med många färger i ett träd. Jag vill visa fågeln för mina föräldrar och syskon och berätta hur fin den är, men de ser den inte." Jag ger Marie i uppslag att måla sin upplevelse av sig själv vid tiden för drömmen och i en serie av bilder befattar sig Marie med sin barndom samt tiden på psykiatriska kliniken där hon upplevde sig missförstådd och osedd. Hon gav i bilder uttryck för den vrede som hon kände gentemot anhöriga och vårdpersonal. Genom processen av målade bilder kom hon i kontakt med djupet i sig själv och sin skuggsida - sin inre mörka syster, som i hennes sista bild gestaltas av en kärleksfull indisk kvinna som i gula fotsida kläder kommer gående emot betraktaren.

 

*enl. Alf Ahlbergs översättning från tyskan av Jolande Jacobys C.G. Jungs Psykologi

 

Litteratur:

Jacoby, Jolande Complex, Archetype, Symbol, Princeton University Press, New York, 1974

Jacoby, Jolande C.G. Jungs psykologi, Berghs Förlag, Malmö 1981

Jung, C.G. Seminar on Dream Analysis,Princeton University Press, New Jersey 1984

Vedfelt, Ole Drömmar och drömtolkning, Forums Förlag, 1996

Vedfelt, Ole Bevisthed, Gyldendals Förlag 1996

Von Franz, Marie-Louise Drömmens väg, CJP, Solna 1990

Riedel, Ingrid Bildspråket, CJP, Solna, 1993